Kapitel 5

 

Nina knacka lite försiktigt och öppna dörren, vi måste åka nu!

-Okej, men min dagbok!

-Jag löste det. Jag gick in i rummet och dom sov som stockar. Dagboken låg i Hans ficka. Jag läste inget!

-Tack så jätte mycket! Jag gav faktiskt Nina en kram!

-Nu måste vi åka, hjälper du mig att bära!

-Okej vi gick ner till bilen och la in väskorna.

 

11 december 2012 8.30

Hej kära fina älskade dagbok! Det har hänt så mycket. Nu sitter jag i Ninas bil till Trysil i Norge! Förstår ni? Norge!

Ja, Bertil hitta en familj till mig. Familjen bodde i Norge. Så jag flyttade hit! Till Nina och Hans!

 

Hans är så konstig eller tror han är alkolist. Han slog mig jätte hårt i magen och tog min dagbok! I går när jag och Nina satt vid matbordet så kom Hans hem. Gissa vad han hade tagit hem? En blond super snygg tjej.

Ni skulle sätt Ninas blick! Stackars Nina hon är så snäll! Berättade om att han slog mig. Då bestämde hon att vi skulle flytta till deras sommarställe i Trysil. Dit åker vi nu! Jag mår faktiskt bra nu det ska bli skönt att åka till landet! Tänk om jag hittar massa kompisar? Tänk att jag ska börja skolan igen! Jag blir så glad när jag bara tänker på det!

Men nu ska jag prata med Nina!

 

//Fiona

 

-Har du skrivit klart? Undrade Nina.

-Ja, du måste berätta allt om Trysil! Är det fint? Finns det massa kompisar i min ålder, kommer jag börja skolan?

-Såklart, du måste gå i skolan, jag ska kolla upp skolar till dig! Det är jätte fint eller vi får se vad du tycker? Det finns nog inte så jätte många som bor där året om men några finns det såklart!

-Vad bra! Men ungefär hur många ”kompisar” finns det?

-Det får vi se men finns gått om det!

-Okej vad bra!

-Föresten har du något fritidsintresse?

-Nej inte direkt spelade fotboll men tycker det är så tråkigt nu!

-Okej du kan inte tänka dig börja rida?

-Jo kanske det!

Hur kunde jag säga kanske det? Jag har alltid drömt om att få börja rida! Fick inte rida för Mamma och Pappa det var tydligen för farligt!

 

-Nu är vi framme!

 

Det var så fint! Jag kunde verkligen tänka mig att bo här! Vi gick upp i huset och huset var som en dröm, mitt drömhus. Det låg uppe på ett berg så man såg ut över hela staden. Man såg var centrum var!Det var massa skog och jag älskade det!

Jag kände direkt att det var här jag ville bo!