Om ni skulle stå vid en väg som delar sig, ni startar från noll och bara önskar att ni kunde ändra på något. Hade ni då tagit den lätta vägen eller valt den svåra och tuffa vägen? 

 

Den frågan ställer jag till mig själv varje dag. Jag tänker alltid, är detta värt all tid, arbete och omtänke. Ska jag alltid följa strömmen eller ska jag ta min egna väg? Ska jag bry mig om vad alla andra tycker? Jag lovar er att ni inte har något svar på den frågan. 

 

Det finns ett ctat som lyder såhär: "Om du inte bryr dig om andra, bryr inte andra  sig om dig"

 

Om du hade stått vid den där vägen, hade du då verkligen tagit den svåra vägen?

 

Jag har ingen aning hur jag ska göra, båda vägarna känns så fel, men endå rätt... Är så sjukt ledsen:' ' ' ( Varför ska det vara så svårt att bara leva livet egentligen. För när jag frågar någon annan är det enda svaret man får: livet är lätt, det löser säkert sig..... Det är en stor lögn. Jag har alltid en posetiv inställningin från början men allt ska hela tiden krångla så sjukt mycket.

 

Varför är det så svååååårt:( 

 

Jag vill inte säga vad det är för att jag är rädd att det ska spridas.....

 

Att ha en possetiv inställning och attetyd betyder allt,,, ;)